Men när jag tittar tillbaka på dom senaste 6 månaderna , så är det precis vad jag har gjort. 

Är så besviken för att jag matar mig full med lögner.

Jag träffar en och jag vet inte vad som hände med han i julas. För i julas sov han på soffan, skyllde på att han var sjuk och inte ville störa mig , pga smärta vaknade han ofta och steg upp. 

Visst det kan jag förstå, jättesnällt att tänka så. Han åkte hem på nyårsdagen sen svarade han knappt inte samtal eller sms på nästan 3 månader utan bara på något enstaka sms eller samtal. 

Fick jag tag i han via telefon så svarade han kort och enstavigt  och det var inte många sms han svarade på.  Jag är en person som vill diskutera och reda ut saker , för hur ska man annars lösa problem/ konflikten? 

När jag frågade vad som var felet, har jag gjort något eller hade han träffat någon annan?

Kom det klassiska: Inget fel på dig utan mig och han visste inte vad han ville med livet överhuvudtaget. 

Pga min barndom så blir jag osäker ändå , för han kanske inte vill säga vad jag har gjort för fel. Avskyr att känna mig osäker eftersom den känslan osäkerheten ger mig är VÄRDELÖS och är jag ens värd att bli ÄLSKAD?

Så när han beslöt sig för att dyka upp hos mig så självklart blev jag glad. För jag tycker ju om han och trivs i hans sällskap. 

Träffas vi på helgen så äter vi,kollar en film och sen åker han hem. Vi ses väl kanske ca 4-5 timmar 2-4 dagar i månaden, av alla våra sms och samtal så står jag för 99%

Några vänner som har förstått att det inte är så bra och frågade mig , ifall förhållandet verkligen är bra och ifall han kämpar för att behålla mig i sitt liv. För man  är två personer i ett förhållande som ska värdesätta ,uppskatta, kämpa och älska i ett förhållande inte en person.

Då insåg jag att Nej han kämpar ingenting för att behålla mig. Jag däremot kämpar för att behålla han. Antingen är han bekväm med att jag håller ihop förhållandet så slipper han anstränga sig / vara singel eller så är jag inte värd att hans uppmärksamhet och ansträngning.

Men jag tänker varken ringa eller smsa han , utan vill han träffa mig så får han anstränga sig lite

För jag tänker inte jaga hans bekräftelse eller kärlek

Livet är för kort. Jag ska ta vara på vardagens guldkorn. Visst är det okända skrämmande och osäkert men det kan även bli fantastiskt bra i slutändan.