2 månaders av totalt mörker inom mig, för det var först när du lämnat mig som jag verkligen förstod vad jag kände för dig och vad du betydde för mig. 

Alla dessa tankar och funderingar som har snurrat i mitt huvud sen allt hände. Skuldkänslor som kommer ibland, att ifall jag hade svarat på dina frågor. Hade detta hänt då?

Ifall jag bara hade vågat lita på att du inte skulle göra som alla andra mot mig. Många gånger du sa att du behöver mig som tar hand om dig, du pratade om förhållande mm. Jag svarade aldrig dig. Visst ville jag ha ett förhållande med dig, för jag kände ju att du är mitt livs pussel bit som jag saknar och gör mig hel. 

Men vågar jag? Eller är allt som en fasad för att jag ska tro att allt är bra? Sen efter ca 8 månader så sitter jag där, fast i ett förhållande som jag inte kan ta mig ur. Kanske både psyk och fysiskt misshandlad och nertryckt så att mitt jag inte finns.

Är så besviken på mig själv, för hade jag vågat ge dig svaren på dina frågor så kanske du hade levt idag. För jag vet innerst inne att du hade behandlat mig bra och gett mig lika mycket tillbaka som jag hade gett dig.

Jag hatar min rädsla för att ha ett förhållande för den förstör så mycket för mig