Men det är väl klart att jag kommer att få uppleva mer av den biten. För när jag äntligen mår bra, är lycklig och allt känns som det flyter på, så smäller det till. Så är det ju alltid. 

En sak i år som är bra, är att jag började gå hos psykologen. Att prata om mig själv att verkligen få en förståelse och insikt, att allt som har hänt är inte mitt fel och jag hade inte kunnat ändra på något ändå. Att arbeta med mig själv, har varit jobbigt men ändå bra. 

Har lärt mig att hantera mig själv när det uppkommer olika situationer. 

Så när nästa helvete drabbar mig så kommer jag förhoppningsvis kunna hantera det bättre.

För är det så att jag har drabbats av hypotyreos så ska det inte knäcka mig. 

Jag hoppas verkligen att 2019 blir bättre än 2018. Att det kommer ett ljus i min tunnel snart som tar mig i handen och leder mig ut.