Istället så blev 2019 det värsta året jag upplevt än så länge. I juli rasade hela min värld och jag dog inom mig. Demonerna släpptes lös och avgrunden blev ett stort svart hål inom mig. I november då tappade jag det absolut sista hoppet om allt.

Visst jag har lyckats ändra mina negativa tankar väldigt mycket till det bättre. 

Men jag har fortfarande ingen livslust eller vilja att leva. Den försvann med hoppet om att framtiden skulle bli bra. 

Ibland så kommer något av mina självskade beteende fram. Hatar när något av dom kommer fram men det är svårt att få bort..

Det är då jag behöver någon som mest, någon som räddar mig från mig själv. En som plockar upp bitarna som var jag en gång.