Har gråtit hela dagen för just nu är min ork slut. Har suttit i telefon med både sjuksköterska och läkare från psyk 

Men orken och lusten är borta..

Enda roliga idag var när jag var ute och gick, träffade på en bekant så pratade vi om allt möjligt. Var utanför kyrkogården så undrade hon ifall jag hade varot på mina föräldrars grav ..Ehh dom lever sa jag och bor här i stan. Varför tror du att dom är döda?

Men jag har känt dig i 12 år sa hon och du har aldrig nämnt dina föräldrar därför trodde jag att dom har döda. Du nämner aldrig något om dig så man känner inte dig på riktigt.. 

Finns inget att nämna Sa jag... 

Frågan är Are we meant to be Angels falling or do we live to survive?