Jag måste acceptera så mycket jag egentligen inte vill acceptera.
Måste acceptera att jag aldrig mer kommer vara lika stark och orka med jobbiga saker man blir drabbad av i livet, som tidigare . För livet kommer med käftsmällar hela tiden.
Hur man än önskar och vill så blir inget lätt för mig. Men jag börjar förstå att jag duger som jag är
Jag behöver ingens bekräftelse utan måste ha min egen. Det spelar ingen roll hur många som talar om hur bra person jag är, för tycker jag inte det själv. Spelar det ingen roll.
Jag vill inte leva med någon som kan bekräfta mig som person, hela tiden.
Jag vill leva med en som inte lämnar min sida utan finns där när jag mår bra och som sämst. 
Älskar verkligen att folk är avundsjuka på mig. För jag har en sån fantastiskt glad positiv social upplyftande personlighet.
Folk ser endast det dom vill se och inte min mörka sida med låg självkänsla / självförtroende, depression och rädsla att bli övergiven/lämnad.
0 kommentar(er)
