Allt snapande och chattande hade ju lett till att jag hade fått känslor för dig. Det var din personlighet jag fastnade för. Du sa att nu när vi träffas, ska vi inte träffa andra. Du ringde på onsdagen för att kolla hur jag mådde. Vi träffades och allt var verkligen bra. För 3 veckor sedan satt vi en hel natt och bara pratade, berättade om våra uppväxten. Du fick mig att skratta, när du berättade om din barndom och  du grät när du hörde om min och alla traumatiska saker jag gått igenom. Du är den enda som jag har klickat med på alla plan. Sexet vi hade den natten, var magiskt. Aldrig upplevt något liknande. Du visade mig vad 6 är mellan 2 själsfrände. 

Det var det mest fantastiska sex jag har någonsin haft. Du bara skrattde och log ditt underbara leende. Du skickade sms med pussande smileys till mig 

Sista gången jag träffade dig, var vi och handlade, du betalade allt. Du bjöd på donken och skrattade åt mig. Eftersom jag äter så lite och du hade inte förstått hur lite jag åt efter min op. Jag kom till dig efter ha lämnat bilen hemma. Vi skulle hjälpas åt att städa men du hade precis fått hem 3 par skor som du var så nöjd med och fixade med. Du skrattade och sa att ingen tjej  har stått i ditt kök tidigare och diskat i bara underkläderna. Men det var varm och kvavt både ute och inne. Jag tror att du tog kort på mig, när jag  diskad. 

I söndags bad en kompis till oss att åka kolla så du mådde bra. Du hade inte svarat på hela dagen och hon var orolig att något hade hänt dig. Jag åkte hem till dig. Jag går in i trapphuset och går upp för trapporna. När jag står utanför din dörr så känner jag en stor tomhet.  Jag har bra förmåga att känna av hur folk mår. Men nu kände jag inget, bara en en tomhet. 

Jag ringer på flera gånger, är orolig att du kanske ligger i insulinkoma. Jag kollar ifall ytterdörren är låst. Men den är öppen, du som är noga med att det  ska vara låst. Jag öppnar dörren och det känns konstigt att gå in till dig, utan att du vet om det.  Jag ropar ditt namn flera gånger och det är så tyst, onaturligt tyst. 

Jag står i hallen och vänder mig  om. Där  är du, men du är död.. 

Nu i efterhand kan jag komma ihåg att jag går fram till dig. Du ser på mig men ändå inte, för du har varit död länge. Jag ser men vill inte förstå. Vill verkligen inte att du är borta.  Vill att du kommer tillbaka men fan det går inte. 

Har en stor sorg över att jag aldrig mer:

kommer få höra din röst

Kommer aldrig mer få krama dig och lukta dig på halsen

Få kramar av dig och att du kysser mig på halsen 

Kommer att få en Spotify låt skickad 

Aldrig mer sitta en natt igen och prata om allvarliga och djupa saker

Jag kommer aldrig få träffa någon som du igen, någon som verkligen förstod mig på alla plan en människa har. 

Jag kommer aldrig få svar på Varför du gjorde det. 

Listan Aldrig mer kan göras oändligt lång 

Jag älskar ju dig, du var verkligen min soulmate. Vi klickade verkligen på alla plan som finns. Vi förstod varandra på alla sätt som finns. 

Jag hoppas verkligen att du visste och förstod hur oändligt mycket du betydde för mig och min dotter. 

Min finaste vän. Jag älskar dig, min sorg och saknad oändligt stor. Du lämnade ett stort tomrum i min själ och i mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma sista gången vi sågs, hur du kramade om mig, hur du luktade och kysste mig på halsen. 

Det sista jag skrev till dig var 

Att jag tycker att du är fin och jag tycker om dig. Är  så glad att jag skrev det  som sista meddelande. 

Älskade du, du var älskad av mig ❤️❤️