saknaden
Saknaden efter min älskade ängla vän är hemsk inatt. Kan inte låta bli att gråta, känns som tårarna aldrig tar slut. Det kanske dom inte gör?
Har lyssnat på några låtar på hans Spotify lista

Jag kan fortfarande komma ihåg sista gången vi sågs och han levde. Det var natt, jag hade en svart klänning, Converse,han hade vit t-shirt,jeans shorts och jag tror han hade sina nya blå vans
Vi kramades och han pussade mig flera gånger på halsen. Han sa du jag behöver dig 
Men min stora rädsla att släppa in någon i mitt hjärta är så stor att jag inte vågade säga att jag behövde han. 
För tänk ifall jag gör det,ger av mitt hjärta/min själ och sen lämnar personen mig
Jag går i bitar och även min tillit
Därför vågade jag inte släppa in han som jag borde gjort
 Det var först när jag hade hittat han död som jag förstod hur mycket jag älskar han och behöver han.
Han var ju som jag på många sätt
Många säger att det var hans öde att ta livet av sig. Kan inte förstå hur ödet ville att man ska ta livet av sig.
Inatt är saknaden stor
Sorgen stor
Tårarna många 
Ordet VARFÖR stort